”Modern stadsplanering behöver normkritik”

”Modern stadsplanering behöver normkritik”

– Det handlar bland annat om att undvika den stigmatisering som kan uppstå. Enligt boverkets riktlinjer är det okej att ha en rullstolsramp på baksidan av en byggnad. Därför placeras den ibland där sopornas tas ut eller varorna levereras. Det upplevs varken tillgängligt eller attraktivt för den som sitter i rullstol, säger Åsa Wikberg Nilsson, biträdande professor i industriell design.

I förstudien som finansieras av Vinnova samarbetar Åsa Wikberg Nilsson och hennes kollegor med Kiruna stad – en samarbetspartner som är extra intressant med tanke på den pågående stadsflytten.

– Vi ska ta fram principer för en processmodell som kan användas för att bygga attraktiva, inkluderande och hållbara städer. Plan- och bygglagen tillfredsställer viss tillgänglighet genom funktionella krav. Till exempel att det ska finnas handikapptoaletter och entrédörrar som är minst 90 centimeter breda. Men det saknas ett socialt perspektiv och det finns många regler som går att kringgå, utan att det får konsekvenser för den som bygger. Vi ska granska det regelverk som finns idag. I förlängningen hoppas vi att vår forskning ska påverka plan- och bygglagen.

Begreppet universell design har under de senaste åren varit det rådande idealet i designvärlden. Förenklat handlar det om att skapa något som ska funka för alla. I stadsutveckling kan det till exempel handla om att låta en rullstolsramp bli en naturlig del av entrén, för att den inte ska upplevs som en rullstolsramp. Men Åsa Wikberg Nilsson menar att universell design, tros detta, riskerar att bli exkluderande.

– Problemet är att man lätt halkar tillbaka och bygger för dem som det redan fungerar för. Genom normkritiska designmetoder vill vi försöka utmana universell design och se bristerna. Vi tror att det kan komma något nytt ur det.  

Kontakt

 Detta inlägg finns i sin helhet på Luleå Tekniska Universitet hemsida https://www.ltu.se/ltu/media/news