Maria med 26 jular på PostNord

 Detta inlägg finns i sin helhet på Pajala Gratistidning Näringsliv hemsida http://pajala.gratistidning.com/

Maria rutinerad lantbrevbärare som är uppskattad runt om i kommunen.

I Pajala har fyra lantbrevbärare Sveriges längsta färdväg och största området att dela ut post. Postturen är närmare 300 kilometer och tar 5-6 timmar att köra beroende på väder och antalet stopp. Färden går genom orter som Kihlanki, Pissiniemi, Kitkiöjärvi, Muodoslombolo och slutligen ändstationen Muoniovaara. Och lantbrevbärarna är i mångt och mycket en livsnerv i de mesta avlägsna orterna. Inte konstigt då att så många skulle vilja bjuda sin brevbärare på en kopp kaffe, sockrad med både uppskattning och livshistorier.

“Om jag skulle stanna och dricka kaffe på varje ställe där de vill bjuda mig på det hade det varit en kämpig linje. Många vill bjuda, men vi kan tyvärr inte stanna. Men det finns en farbror som bor efter vägen. Ibland har han satt en kasse i brevlådan, man ser hur handtagen sticker upp, Där i har han lagt en termos, med kaffe och kakor – ungefär en gång i månaden. Han tycker det är tråkigt att vi inte har tid att komma in, men brukar säga att han i alla fall vill bjuda på kaffe så att vi kan stanna efter vägen och ta en fikapaus. Och det gör vi, sen diskar vi ur termosen och lämnar tillbaka den dagen efter. Det är väldigt gulligt.”

Vad betyder lantbrevbäringen i ditt område?

“Det är en livsnerv. Vi har ju med oss posten, men också dagstidningar, paket och mat som hemtjänsten skickar med oss. Den lagas i Pajala och när vi åker ut har vi maten med oss. Det finns ingen bussförbindelse där vi kör, det är bara vi. Det skulle nog nästan inte gå att bo på vissa platser utan lantbrevbäringen. Det måste finnas någon kontakt med yttervärlden och många som bor längs min postrunda är äldre. De har kanske inte har internet, eller ens en dator.”

Källa: PostNord